Sen tar vi Berlin- Moa Lina Croall
När jag lånar en bok så tittar jag alltid på omslaget.
Jag ser om den är snyggt gjord, jag tycker oftast att böcker med tråkig framsida är tråkiga att läsa, fråga mig inte varför. På bokens framsida är det en smal, ljushyad tjej med mörkt kortklippt hår. Jag gillar att de placerat henne på framsidan, då kan man fantisera mer, om att det verkligen är hon. Det är bra.
Berlin
Hon, Lou, är ett enda stort leende när de kommer ut från Puttgarden. Hon pratar hela tiden och Julia skrattar åt allt hon säger. Lou, tror faktiskt inte att Julia skrattar åt henne, utan för att hon tycker det är roligt på riktigt.
De lyssnar på tysk radio som spelar någon slags 90-tals techno med skabbiga vibbar av ragga och caribian.
- Vad har hänt med dig, frågar Julia och trummar med i låtarna på ratten, blev du kär i någon på båten eller?
- Nej, jag är bara glad.
Lou har nämligen insett en underbar sak. En sak som säkert är uppenbar för alla utom henne.
Att man kan tänka på att man är mot något istället för från något.
Landskapet är fullt av vindkraftverk, de är lika öppet som Skåne och längst bort i blickfånget ser det ut som fälten ryker i solens ljus. Det är konstigt att ett land kan ha så många likheter med sverige och ändå kännas så annorlunda. Kanske är det skyltarna, som är vita med röd bård och har ett annorlunda typsnitt, mer kantigt och mycket snyggare. Träd växer ut med vägen och bildar en gles allé för bilarna och lastbilarna att åka igenom.
Fälten ser konstgjorda ut. De har en annorlunda neongrön färg, som den på överstrykings pennor. Uppe i luften går elledningar med stora taggar på, som enorma taggtrådar korsar himlen.
Den starka solen gör att allt ser ut som i en film med förstärkta kontraster.
Den trefiliga motorvägen går mot Hamburg. Julia kör vansinnigt fort. Hon ser lycklig ut- ögonen lyser och munnen är stängd, i en nu jävlar min. Kanske blir man sådan av Autobahn. De passerar skyltar med ordsnamn likt Jahnshof, Giddendorf, Pönitz och Bremer.
Efter någon timme visar en skylt att man ska svänga till höger mot Berlin.
Lou, lutar sig fram och vrider ut volymen på en ace of base låt som plötsligt spelas på radion,
I saw the sign, it opened my eyes, I saw the sign...
All that she wants- Ace of base
The sign- Ace of base
Jag ser om den är snyggt gjord, jag tycker oftast att böcker med tråkig framsida är tråkiga att läsa, fråga mig inte varför. På bokens framsida är det en smal, ljushyad tjej med mörkt kortklippt hår. Jag gillar att de placerat henne på framsidan, då kan man fantisera mer, om att det verkligen är hon. Det är bra.
Berlin
Hon, Lou, är ett enda stort leende när de kommer ut från Puttgarden. Hon pratar hela tiden och Julia skrattar åt allt hon säger. Lou, tror faktiskt inte att Julia skrattar åt henne, utan för att hon tycker det är roligt på riktigt.
De lyssnar på tysk radio som spelar någon slags 90-tals techno med skabbiga vibbar av ragga och caribian.
- Vad har hänt med dig, frågar Julia och trummar med i låtarna på ratten, blev du kär i någon på båten eller?
- Nej, jag är bara glad.
Lou har nämligen insett en underbar sak. En sak som säkert är uppenbar för alla utom henne.
Att man kan tänka på att man är mot något istället för från något.
Landskapet är fullt av vindkraftverk, de är lika öppet som Skåne och längst bort i blickfånget ser det ut som fälten ryker i solens ljus. Det är konstigt att ett land kan ha så många likheter med sverige och ändå kännas så annorlunda. Kanske är det skyltarna, som är vita med röd bård och har ett annorlunda typsnitt, mer kantigt och mycket snyggare. Träd växer ut med vägen och bildar en gles allé för bilarna och lastbilarna att åka igenom.
Fälten ser konstgjorda ut. De har en annorlunda neongrön färg, som den på överstrykings pennor. Uppe i luften går elledningar med stora taggar på, som enorma taggtrådar korsar himlen.
Den starka solen gör att allt ser ut som i en film med förstärkta kontraster.
Den trefiliga motorvägen går mot Hamburg. Julia kör vansinnigt fort. Hon ser lycklig ut- ögonen lyser och munnen är stängd, i en nu jävlar min. Kanske blir man sådan av Autobahn. De passerar skyltar med ordsnamn likt Jahnshof, Giddendorf, Pönitz och Bremer.
Efter någon timme visar en skylt att man ska svänga till höger mot Berlin.
Lou, lutar sig fram och vrider ut volymen på en ace of base låt som plötsligt spelas på radion,
I saw the sign, it opened my eyes, I saw the sign...
All that she wants- Ace of base
The sign- Ace of base
Kommentarer
Trackback
